Den 29:e september är det dags för årets stora radiohändelse, Stora Radiogalan 2010. Det är vad vi väl kan kalla för ”branschens” firmafest och radiobranschens svar på TV’s Kristallengala. Vinnarna får dock inte någon kristall utan får ett förgyllt öra istället – mer passande kan man tycka

Ibland kan det löna sig att vara förkyld. Åtminstone får man möjlighet att sätta sig in i uppdateringar och dokumentation. Jag har vetat länge att AAC använder sig av mindre bandbredd än vad MP3 gör däremot så har jag aldrig haft möjlighet att köra en, ska vi säga, korrekt implementation av AAC i mina system. De gånger jag har testat så har jag varit tvungen att skruva upp bitraten på AAC-strömmen till samma som MP3-strömmen och då spelade det ingen roll vilket format jag körde. Nu har det dock förändrats en smula de senaste dagarna.

Ja, tro mig.

Jag har kört min egen ”lekserver” med egen domän i många herrans år och några vänner har huserat på den också. Häromdagen kom jag fram till att jag inte använde den tillnärmelsevis så mycket för eget bruk som jag brukar göra (har flyttat mailen till google osv).

Funderade på att parkera den någonstans och låta den mer eller mindre självdö – men frågade om någon kunde hosta den åt mig.. inga svar – förutom att en bekant meddelade att han hade haft samma problem för två år sen och….

Den långa delen av semestern är över för i år. För ovanlighetens skull så åkte vi till Italien (tredje året på raken så vi har lovat att inte göra det nästa år igen).

Kosan, medelst tåg också som vanligt, gick i år över Köpenhamn, natttåg till München och därifrån till Verona. Förutom en språngmarsch till tåget på München pga försening under natten så gick nedresan felfritt. I Verona avhämtades hyrbil och sen bar det av till byn Fumane utanför Verona (mitt i Valpolicella) där vi bodde på Locanda Ca Dei Maghi - ett litet familjedrivet hotell med 12 rum. Generellt sett så är det nog ett bed and breakfast, men de har en restaurang som gjorde att vi inte behövde röra oss många meter på kvällarna. Lokal mat med fantastiska smaker och naturligtvis drev de även sitt eget vinmärke i familjen. Deras Amarone var helt ok och även det som vinmakaren kallade för hans Amerikanska vin, en ”Amarone” men gjord på 95% Cabernet Sauvignon och 5% Cabernet Franc. Det senare en olycka – han fick nämligen en sändning av Cabernet Franc istället för Sauvignonen.. men lite mer ”edge” i vinet då. Den här blandningen är nästan omöjlig att para ihop med annat än ost.

Jag förstår inte hur man kan göra så många versioner av den här filmen som man kan, med bara texter, men roligt blir det – enjoy medan den finns kvar (för de brukar försvinna efterhand)